Prolog

Behöver få sluka kaffe, mer kaffe. Fumla med kaffe kokaren. Ta ett bad, ta en paus ett tag. Känna känslan krypa. Han drar fram sitt svärd. Öga mot öga.
Under marken där allt svart samlas till en stor klump av aska
Där man aldrig kan hitta någonting eller nå fram - man fortsätter att halka
Stora kliv och stora märken i det svarta bär av
Ljuset skiner fram - jag tror jag ser någonting
Det flyttas in i stora sky-skrapor svart, efter svart, efter svart
Det går inte att undvika - för att de ser en
De socialiserar sig med varandra och bildar stora svarta moln som går ut över hela det vita - tanke molnen, tänkandet
Skapar frustration
Men vi njuter - för det spelar ingen roll
Vi försöker på nytt
Utan några undantag slåss vi vilt
Upp